Vad kännetecknar Leonbergern?

Att vi tycker att Leonbergern är den ultimata hunden förefaller nog ganska självklart. Men om man ska se objektivt på rasen som sådan?

Rasen Leonberger framavlades i staden Leonberg i Tyskland på 1840-talet. Till Sverige kom Leonbergern under 1880-talet. Intresset för rasen har i Sverige ökat främst sedan 1960-talet och fler och fler har upptäckt dess fina egenskaper.

Utseendemässigt kännetecknas Leonbergern av sin imponerande storlek, sitt kraftiga huvud och sin självmedvetna hållning. Normal mankhöjd är för en tik ca. 65-75 cm. och för en hane ca. 72-80 cm. Leonbergern är från början fram avlad av bla. New Foundland och Pyréenerhundar. Pälsen hos en Leonberger ska faktiskt påminna lite om ett lejons, alltså "lejongul", rödgul eller sandfärgad. Ansiktsmasken ska dock vara svart och även svarta stänk kan förekomma i pälsen. Pälsen på hals och bringa ska vara så riklig att den bildar en man.

Temperamentet ska vara lugnt och godmodigt. Dess främsta egenskaper i dag är som sällskapshund men man har tidigare använt rasen som vakthund. En Leonberger behöver precis som alla andra hundraser fostran av vänlig men bestämd karaktär. En Leonberger som inte fått detta kan lätt bli svårhanterlig  på grund av sin stora storlek.

En Leonberger har förutom ett mycket tilltalande utseende också alla förutsättningar för att bli en omtyckt familjemedlem. Det är lätt att ha med sig sin Leonberger, storleken till trots. Den är mycket sällskaplig och vänligt sinnad till andra människor. Har man inte tid att ägna sig åt sin hund eller vet med sig att den kommer att få vara ensam hemma större delen av dygnet bör man avvakta med hund till omständigheterna är andra. En Leonberger som får vara ensam mycket är ingen lycklig hund. Själv har jag ofta med mig Kimmie på mitt arbete (på ett äldreboende). Detta älskar hon, och det gör vårdtagarna också! Även att ligga under mattes skrivbord är mysigt, så länge hon får vara med.